Lillebror har börjat i Kindergarten

Det är med blandade känslor jag lämnade min son på kindergarten. Han och storasyster var överlyckliga och sprang hand i hand och kramades och såg så lyckliga ut. Jag stannade första timmen (satt utanför klassrummet) och allt flöt på väldigt bra. Så när det var dags för mellamål så sa fröken att jag kunde åka. Jag sa hejdå och de vinkade glatt åt mig. Nu ligger mobilen brevid mig och jag sitter stand-by ifall skolan skulle ringa.

På väg från skolan var jag glad att det gick så bra för honom och ville ringa mamma och berätta. Då blev jag ledsen eftersom jag inte längre kan ringa henne. Jag vet att hon är med mig och ser att barnen har det bra men det hugger i mitt hjärta att inte kunna höra hennes skratt och glädjen över sina barnbarn.

En liten bild på mina änglar, tagen denna morgon. Lillebror har ännu inte skoluniformsbyxorna. De kommer efter sommarlovet.


Okey, jag håller med dig, dotterns leende är väldigt falskt :)

Det kommer att funka jättebra, Viktor (och Tess) grejar det här !!! Och Sara, vips så är de 18 år .....

För det första - vilken udnerbar blogg!!! Jag har läst, och läst, och till slut hamnat i din förra blogg, och vill beklaga sorgen efter din mamma... Du verkar vara en sann kämparpersonlighet som lever ett spännande liv med två helt udnerbara ungar. Sååå charmiga :-) Min lilla solstråle som vi kallar Luran men som heter Svea är ett år och 4 månader ganska precis. Varje dag är ett sant äventyr med den busungen! Önskar dig/er en toppen dag! Kram

Jag måste vara lite nyfiken, vilken landsände kommer du ifrån, läser jag in för mycket, men ibland anar jag lite norrländs härkomst när du skrivet, tex om din mor och undertecknar med Dotra, så säger man ju "här uppe". Kram

gumsan, jag tänkte på mamman din häromdagen när jag åt

tefat-godis...kom du ihåg när vi norpade sånna ur hennes garderob :)



Snygga shorts Viktor har, undrar vem han har fått dom av :-) :-)