1 år har gått...
Jag hann aldrig hem.
Det är en tung dag idag.
Fast det var tyngre för 1 år sedan. Då landade jag på Göteborgs flygplats och fick beskedet att mamma har dött. När jag lämnade Thailand var hon fortfarande vid liv. Mammas man Bosse ringde och berättade att de skulle göra ett till test och om detta testet inte gav någon respons så skulle doktorn stänga av maskinen. Jag vill inte att han skulle ringa igen.
Vi åkte hem och tog en fika och det var ett underbart vårväder och vi satt ute på mammas favoritplats - altanen. Sedan åkte vi till sjukhuset och jag fick titta på mamma. Allt var så overkligt. Faktiskt även idag känns det forftarande helt overkligt. Vaddå, min mamma dött?! Näää. Hon var ju bara 52 år. Hon skulle ju finnas vid min sida och få se barnbarnen växa upp. Usch, livet är bra orättvist!
Mamma var en frisk fläkt som aldrig var sjuk. Så att hon en vacker vårdag skulle ramla ihop i sin trädgård och dö pga ett blodkärl gått sönder i hjärnan. Det trodde nog ingen.
För ett år sedan (-3 veckor) var jag, mamma, Bosse och Maken uppe i Bangkok. Där besökte vi bl.a Wat Arun -"Morgongryningens tempel" och blev välsignade utav en munk.
Den munken har jag varit arg på många gånger. Vad var det för en välsignelse? Mamma dog 3 veckor senare! Idag skyller jag inte på munken längre :) Han gjorde nog nått gott... Vad får tiden utvisa.
Kom ihåg, ta inte din omgivning förgivet
♥ Jag älskar dig mamma ♥
Kram Dotra
Jag förstår det och känner med dig. Alla våra tankar är med dig idag.
Kramar i massor till er alla
Carina
Hej Sara
Här i Åsele är det också en grå dag men din mormor och morfar är på besök så jag hoppas att dagen går lite lättare. Jag har kvar bandet som vi fick av munken. Så jag kan tänka på den dagen då livet lekte och vi åkte speedboat på floden i Bangkok,
Kram Bo
Hej vännen
Så tungt det måste vara för dig. Just känslan av att inte hinna fram känner jag igen.
När min pappa dog i Norrköping för 2 år sedan, så slet jag hela tiden med om jag skulle resa eller inte. NÄr jag slitligen kastade mig i bilen var det en kamp mot klockan.
Jag har aldrig kört så vårdslöst och illa som den gången och det är nog ren tur att jag överhuvudtaget kom fram.
Jag hann i tid och fick vara med i slutet vilket idag känns väldigt bra.
Livet är bra orättvist när de som vi älskar försvinner.
Jag är övertygad om att din mamma är med er hela dagarna och hon ler lär hon ser dig och dina fina barn.
Kram Åsa
Kan inte förstå att det redan gått ett år.
Tänker på dig.
Massor med kramar från oss.
PS: Behövs ett par nya guldtajts så lovar jag att leta tills jag hittar ett par ;)
Jag kan verkligen inte tänka mig in i hur det var för dig för ett år sedan. Det måste ha varit fruktansvärt att mista någon så nära. Livet är bra orättvist, som du säger.
Men jag vet att hon kikar ner på er varje dag och följer minsta steg Tess och Viktor tar! :)
Tänker på er.
Kram!
Hej gumman!
Blir alldeles tårögd när jag läser detta. Så tufft det måste ha varit då för ett år sen. Så nära, men ändå så långt borta.
Vi tänker på dig!
Kramar i massor
Kram på dig!!!
Ibland är livet allt bra orättvist...
Tänker på dig!
Massor utav kramar.
Kika in nu har jag delat ut 50:- att nyttja i min webshop http://www.beautyinsideout.se
Ange koden "vår" i kassan!
Livet är inte rättvist på något sätt. Det är hemskt att de man älskar försvinner från en, men på samma gång lär man sig kanske att uppskatta det man har lite bättre. Mitt enda tips är att du låter dig själv vara ledsen, arg, eller hur du än känner. Göm inte undan de känslorna för då bubblar de upp senare. Jag hoppas att du vet att det är många som tänker på dig.
Känner verkligen med dig.
Många kramar
Älskade lilla vän. Jag har tänkt på dig hela dagen idag.
Hoppas du har kunnat härda ut dagen utan allt för mycket mörka tankar.
Massa massa massa massa stora varma kramar från mig till dig
har tänkt på dig idag stumpan, och på Annelie. Livet är fullt av orättvisor, det har ju både du och jag fått uppleva på olika sätt :(
Men Annelie har ett plats i mitt hjärta för alltid.
Kram kram
Det måste ha varit väldigt jobbigt för er alla att mista ngn som står en så nära, kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara. Tänker såå på er! Livet är inte alltid rättvist! Hoppas dagen trots allt har varit bra!
Många styrkekramar =)
hej gumman..
hmm , min förra kommentar försvann.. vart någe "knas" på uppkopplingen..
det måste var så tufft och jobbigt att ha mist sin mamma/förälder.. extra jobbigt måste det ah varit och suttit på ett plan och inte kunna komma fram så fort man vill.. :(
skickar stora kramar till dig vännen.. <3
På juldagen för 1,5 år sedan gick min mamma bort. Hennes hjärta orkade inte längre, hon hade då varit sjuk i några månader. Men inte så sjuk trodde jag. Man lever nog hela tiden på hoppet och vill antagligen inte inse. Jag har också fortfarande svårt att förstå att hon inte finns här. Ngt saknas en men man kan inte förstå vad. Jag vill bara på detta vis säga att jag förstår dig. Det viktigaste finns inom oss, att ta fram när vi känner oss ledsna.
Ha det så bra och kramar
Lämnar en stor kram kära du och inser att jag fått följa ditt liv i ganska exakt ett år... Tack för det! Många kramar från ett regnit norrland <3
Tänker på dig vännen..
KRAM
