6 månader

Min trognaste läsare, av min blogg, var min mamma. Jag saknar hennes kommentarer så mycket.

Idag är det 6 månader sedan hon tog sitt sista andetag.

Jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka henne men det är svårt att acceptera. Det sägs att det första året är jobbigast. Man måste gå igenom alla högtider, minnesdagar och alla roligheter man brukade hitta på.

Snart kommer min födelsedag upp och det känns jätte jobbigt. Nu tänker väl du att jamen, din mamma bodde väl i Sverige och du i Thailand? Ja, det stämmer men det innebär inte att saknaden är mindre för det. Jag och min mamma var mycket flitiga mailare, sms:are och sedan är man inte längre än ett telefonsamtal ifrån varandra.

Min mamma fick en stroke eller hjärnblödning som det även kan heta.

Visste du att var 17:e minut får någon i Sverige stroke?!

Som ni ser så har jag döpt en mapp till "Mamma" för jag vet att det kommer att komma fler inlägg om henne :)

Massor av kramar till min mamma och alla andra som vill ha en kram,
Sara

hej gumman...

fy så hemskt med din mamma.. Tänk att livet kan ändra riktning så fort.. usch.. förstår att din saknade är enorm..



min mamma har en hjärntumör, en godartad med ändå.. den sitter där och den har slagit ut balans och hörsel på högra sidan.. :( men jag har henne äändå i livet hos mig..



skickar stora varma kramar till dig gumman..



KRAMEN

Skulle kika in för att se vem som skrivit så snällt i min blogg, skulle kommentera dina rosa bilder - så hamnar jag mitt i detta. Kan inte ens föreställa mig hur omåttligt stor din sorg måste vara, sorg har inget med avstånd att göra.



Skickar en stor stor kram ♥

God morgon! :)



Idag har jag tänkt att ha en frågestund om Reumatism, jag är villig på att svara på precis

alla frågor du ställer :)

Jag ska försöka svara så gott jag kan :D



Ha de bra / Emma

En stor stor kram bara till dig.



Carina

tänker på dig,har det svårt själv,mormor

Vad smart att samla dina tankar, minnen om din mamma i en egen kategori, det blir fint för barnen när de blir större att ta del av. Och när man läser det du skriver om din mamma förstår man ert fina band och kärlek, kan bara ana ur jobbigt du/ni måste ha... Lämnar därför en stor kram, sedan ska jag också ramla ihop i soffan efter dagens nämndmöte och ladda lite krafter så jag orkar skriva ut protokollet efter 6 timmars överläggningar i morgon... KRAM

Jag känner med dig ang. din mamma. Jo, det första året är nog det jobbigaste. Andra året är inte helt lätt heller. Men man vänjer sig även om saknaden alltid kommer att finnas där. I år är det 9 år sedan min mamma dog i cancer.

Svar: Jag ska försöka ställa upp nästa gång Helena kör en fototävling så du får rösta på mig då. ;) Kul att du gillar mina bilder.

Sen kan du gärns skicka hit lite sol och värme. Det har bara varit grått, trist och regningt ett tag nu.

Kram

Bibbi

Ja, mamma är ju alltid mamma!

Förstår att saknaden måste vara jättestor.

Har själv en nära kontakt med min mamma, och kan inte tänka mig hur det skulle vara utan henne!



Lite grann kan jag kanske förstå känslan, eftersom jag förlorade min svärmor för 9 år sen (när hon var endast 49 år) i bröstcancer.



Skickar dig en värmande kram ;-)

Lille hjärtat!

Massa kramar till dig!!!!!!!!!!!