Det är många som frågar mig om jag åkte till Sverige för att föda barnen. Svaret är Nej. Båda våra små busfrön är födda i Thailand men inte i Aonang, där jag bor. Vi pendlade till Phuket varje gång det var dags för en undersökning.

Följdfrågan är då alltid "Men ojdå, hur är det att föda barn här??" Tja, brukar jag säga. Jag har ju inget att jämföra med. Jag har bara positiva minnen ifrån mina graviditeter och sjukhusbesök. Visst, man får inte alls lika mycket information och det finns inga föräldrargrupper eller möten där man lär sig om andning, barnet, förlossningsstadium osv.

Jag valde att läsa mycket på internet och min läkare var alltid villig att svara på mina frågor. Ibland tyckte han att mina frågor var konstiga. Kommer särskilt ihåg mina funderingar om själva förlossningen. Jag ställde många frågor och bla en fråga var hur jag skulle andas. Jag frågade om de hade några "kurser" för blivande mamma. Då skrattade han och sa- "Sara, jag lovar att kroppen kommer att fixa det här. När du ska krysta så kryster du. När du ska andas så andas du.Kroppen kommer att säga ifrån". Så enkelt var det. Vi fick iallafall en rundvandring till förlossningssalen. Han öppnade dörren, pekade in och sa "Här föder du ditt barn". Hahaha, så rak på sak.

Det som skiljer sig mycket ifrån Sverige är att jag hade samma doktor under hela min graviditet och det var även han som ringdes in när jag skulle föda. Att det skedde efter hans arbetspass var slut spelade ingen roll. Han var där på 5 minuter. Det kallar jag service!

Här ser ni lilla Tess 1 dag gammal. Bilden visar hur man badar sitt barn. Det var mitt första och det enda tips jag fick från sjukhuset.

Något mer som var lite småroligt. Man fick be att få ha sitt barn på sitt rum. Sa man inte till så kom de på kvällen och hämtade bebisen, så att man skulle få sova ostört på natten. Hmm??? Sova ostört på natten?? Har man väntat 9 månader på sitt underverk så vill man väl ha henne brevid sig dygnet runt?!

Servicen var fenomenal. Nästan så bra att jag ville låsa dörren så man fick vara för sig själv en stund. 

Den enda nackdelen (när Tess föddes) var att sängen var så fruktansvärt hård. Så hård att jag fick ont i ryggen och jag har aldrig ont i ryggen. Läkaren påstod att det inte är ovanligt under en förlossning att ryggen kan få sig en knäck. Nä, det köpte jag inte. Jag bytte sovplats med Maken. Jag sov på soffan och han fick sova i sjukhusssängen. Ni ska bara veta hur chockade sjuksköterskorna blev när de fann Maken i sängen på morgonen. hahaha.

Till nästa förlossning hade jag bett om en mjukare madrass. Det fick jag och allt var perfekt. Maken tog med sig datorn och hela säsongen med "Bonde söker Fru" (mamma hade spelat in det åt mig). Samt att han stack till pizzerian runt hörnet och köpte pizza. Sedan låg vi tillsammans i den trånga sjukhussängen och tittade på TV, käka pizza och slängde kärleksfulla blickar på lille Viktor som då låg brevid oss i en liten egen säng. 

Så kontentan av det hela - Inga problem att föda barn i Thailand :-)

Vet inte vart jag fick det här inlägget ifrån. Skulle egentligen bara släcka ner datorn för kvällen och så råkade jag ramla in och se bilden på Tess när hon badades.

Godnatt kram
Sara